Just nu är jag mitt uppe i mitt flyttkaos då jag snart ska flytta till en ny stad. Det innebär att jag går igenom varje liten vrå i mina föräldrars hus och går igenom alla mina saker. Väljer det jag vill spara och det som jag vill ha kvar. Saker som jag har kvar sen tidig ålder och som är några år gamla, oavsett så ska allt rensas och packas ner. För mig är det inte något nytt att packa ner mina grejer då jag har flyttat några gånger i min uppväxt. Skillnaden nu är att jag verkligen går igenom varje vrå och rensar ordentligt bland mina saker. Jag minns en flytt för elva år sedan då vi skulle flytta från lägenhet till hus och jag fick i uppgift att packa ner de grejer jag hade i mitt skrivbord. Jag tog en flyttlåda och öppnade första skrivbordslådan och där låg massa papper, målarböcker, kritor, linjaler och studsbollar. Där var det ingen som helst koll utan jag tog allt som låg i lådan och lade i flyttlådan.

 Detta kom jag att tänka på idag medan jag letade bland mina gamla leksaker och jag började fundera på om det inte är lite så med Jesus. Sedan jag valde att ta emot Jesus som Herre i mitt liv har jag gått igenom en förvandling. När vi säger ja till Jesus så flyttar han in i vårt hjärta och från den stunden förvandlas vi. Jesus är ljuset och han driver ut de mörker som finns i oss. Mörker i form av lögner vi säger, löften vi bryter, elaka tankar eller handlingar vi tänker eller utför. Jesus flyttar in i oss och rensar ut de saker hos oss som inte är gott. Och det är en sådan förvandling jag har genomgått de sex åren jag har varit frälst. Det har inte varit någon intensiv, radikal förvandling som har märkts direkt. Utan Jesus går igenom varje vrå sakta men säkert tillsammans med mig och visar att något i mig inte leder till goda saker. Som att bryta löften jag gett och att tala illa om någon. Han låter det ta tid. Ibland är det mer arbete än vanligt men Jesus är tålmodig i sin kärlek till mig och leder mig varsamt igenom det.

Likt som jag rensar saker jag har från min barndom rensar Jesus bort saker jag haft eller gjort sen min barndom. Och likt saker som jag haft sen några år tillbaka rensar Jesus bort saker jag gjort eller haft sen några år tillbaka. Det finns alltid saker som Jesus kan rensa bort eller sopa bort. Genom hela livet lär jag mig och Jesus är alltid där som min vägledare. Han hjälper mig bevara och växa i det som är gott och bär god frukt.

 Nu när jag packat ner allt jag vill ha kvar och behöver i min lägenhet och flyttar till den nya staden så vet jag att Jesus är med mig. Precis som en ny stad så påbörjas ett nytt kapitel i mitt liv och där blir det nya erfarenheter, kunskaper och upplevelser som kommer bidra till min förvandling.  

livet, ljus,
 

När jag kom till bibelskolan trodde jag att jag hade en relativt bra bild av vem jag var. Jag trodde att jag har stenkoll på mig själv och framförallt vad jag tyckte om mig själv. Det var inte så att jag hade en väldigt säker självbild och stort självförtroende, för det hade jag inte. Och det visste jag.

Jag minns ett samtal jag hade med en klasskompis där vi pratade om mig bland annat. Vi talade om de första intrycken vi hade fått av varandra och hur vi hade skapat oss en bild av varann innan vi lärde känna varandra. Jag minns en grej väldigt starkt och det är hur min vän intalar mig om och om igen att jag är en fantastisk person och jag lyssnar men kan verkligen inte ta det till mig. Jag säger att jag kan sträcka mig till att jag är snäll men inte fantastisk. Jag såg inte mig själv som den personen hon målade upp, den person hon så mycket tyckte och visste att jag var. Jag var snäll. Men inte fantastisk. Punkt.

De första lektionerna vi hade på bibelskolan handlade om ens egna självbild, att vi är skapade av Gud och till hans avbild, om jämförelse och hur vi ser på andra och på oss själva. En lektion fick sätta väldigt djupa spår i mig, utan att jag visste det då men som Gud uppenbarade för mig sakta under årets gång. Lektionen handlade om att Gud är vår Pappa och att vi är Hans barn. Vi fick slå upp Matteusevangeliet kapitel 3 och vers 17 där det står; "Och en röst från himlen sade; "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje." Detta bibelordet är en del av kapitlet där Jesus döps och hur Gud talar om för hela världen att Jesus är hans Son, Hans Älskade Son. Jag hade läst det så många gånger förut men aldrig tänkt att Gud har kunnat säga det till mig. Att Han säger till mig; "Detta är min dotter, den älskade". Men det var precis vad vår lärare ville att jag och klassen skulle göra. Han ville att vi skulle förstå den kärlek som Pappa Gud har till oss och vad det verkligen innebär att vi är Hans barn.
Några veckor senare åker vi iväg till konferensen Lovsång där jag, sista gudstjänsten, går fram till förbön. under förbönen så säger förebedjaren ett ord som hon kände att hon fick från Gud till mig och det var "den älskade". Hon kände att Gud sade till mig att jag var Hans älskade. Detta återkom till mig under hela resterande året. Många sa till mig, genom förbön, samtal och skrivna hälsningar att jag är Hans älskade. En klasskompis fick till och med en låt från Gud till mig som heter "Rise up my love". Gud sade till mig om och om igen "Du är min Älskade." Och aldrig förstod jag vad personern fick det ifrån. Jag förstod aldrig varför Gud kallade mig för Sin älskade. Fram tills för två månader drygt. På en lektion fick vi slå upp Matteusevangeliet kapitel 3 och vers 17 - "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje." När jag läste versen så var det som om Gud tog bort slöjan från mina ögon och jag förstod äntligen. Jag förstod att Gud sade det till mig. Jag förstod att jag verkligen är Hans dotter, att jag är Hans älskade. När jag läste versen så var det inte om Jesus jag läste, utan om mig själv.

Genom detta året har jag, genom Guds kärlek, människor i min omgivning, mina lärare/ledare och mina klasskamrater, fått lära känna mig själv, se vem Gud verkligen har skapat mig till att vara och fått finna en grund hos mig själv att stå på. Alla de glimtar jag har sett hos mig själv under tidigare år och som jag så otroligt gärna ha velat få fram har verkligen fått växa fram under året. Till exempel har jag i flera år sett mig själv som en mus men som alltid har velat vara ett lejon, och jag vet nu att Gud aldrig skapade mig till att vara en mus utan ett rytande lejon.

Jag har fått inse vikten av att älska sig själv. Förstå hur extremt viktigt det är att älska sig själv. Både insidan och utsidan. Att kunna ha en fast grund i sig själv. Att veta vem man är.
Gud vill att vi ska förstå hur älskade vi är. Förstå att Han har skapat oss unika och till Hans avbild. Att vi är Hans barn. Gud vill att vi ska förstå att vi är "dyrbara i hans ögon och högt aktade och älskade av honom". Han vill att vi ska se oss själv genom hans ögon. Se all den potencial, de drömmar, den ambition och älskvärdhet som Gud ser i oss. Gud vill att vi ska älska oss själva. Jesus säger att vi ska älska varandra. Ett av buden är att vi ska älska vår nästa som vi älskar oss själva. Men om vi inte älskar oss själva hur ska vi då kunna älska någon annan, genom hela livet och vad det innehåller? Starkt och genuint?

Jesus älskar dig, älska dig själv,