"Möt youtubefenomenet, gymnasten, äventyraren och programledaren Alexander Hermansson. 17 år gammal klev han in i sin pappas gamla kyrka, bad en bön och fylldes med en känsla av glitter. Vi pratar om hur gudstron gjort honom till en mjukare människa, om att kämpa för att ha rätt fokus i livet och om det galna frieriet till  Caroline."
 Källa; Dagen.se 
Podd, vittnesbörd,
Något som jag alltid har haft väldigt svårt med i min relation med Gud är att släppa all kontroll till honom. Att lita på honom till 210%. Jag har väldigt svårt att ta allt det jag ska besluta över, det jag oroar mig för, det som gör mig rädd, platser, personer, händelser, att ta allt det och lämna vid korset och säga till Jesus att här har du allt, jag ger det till dig och jag litar på dig. Och sedan sluta tänka på det och framförallt sluta oroa mig. Jag har det här året på Livskraft verkligen fått jobba med det här. Det är otroligt svårt! Och jobbigt. Det är mer än en gång som jag har fått ångest pga det. 
 
Att ha kontroll över beslut, situationer, mina tankar och känslor har varit min livlina. Ett av de sätt som jag har använt för att överleva vardagen. Det har alltid funnits väldigt mycket osäkerhet i mitt liv, både på den personliga fronten, i familjesituationen, skolan, bostad osv. Sedan jag tog studenten 2014 så har det till exempel funnits osäkerhet i att få jobb. Förra året hade jag timanställning samtidigt som jag ständigt oroade mig  och stressade mig över ifall jag skulle klara att ta körkortet på 3 månader eller under sommaren. Sedan var det inte säkert att jag hade möjlighet att bo kvar hemma utan nu var jag tvungen att få ett till jobb och leta bostad. Osäkerhet gällande att klara körkort och finna bostad på några månader.
Det har också funnits osäkerhet gällande min tro och relation med Gud, relation till vänner, hur min framtid ser ut. Ja, ni förstår att det är mycket osäkerhet och då har mitt kontrollbehov vuxit fram och blivit min livlina. Mitt sätt att överleva dag för dag, månad för månad, år för år. 
 
Genom åren har jag alltid vänt mig till Gud, jag har haft mina böneämnen men aldrig vågade jag lita på Gud fullt ut ändå. Jag oroade mig konstant och tog egna beslut samtidigt som jag innerst inne höll ett hopp till Gud att han skulle för mig igenom varje grej och att först och främst att hans vilja skulle ske. För det är något som jag alltid varit mån om och alltid bett för - att hans vilja ska ske och inte min. Även om jag allt för många gånger inte handlat efter det. Tur att Gud är större än vårt handlande! 
 
Under det här året på Livskraft har jag verkligen fått kämpa med att släppa kontrollen. Och Gud har fått kämpa med mig. Men hans kärlek är tålmodig och mild och han har verkligen väglett mig genom det. När känslorna har blivit för stora och smärtan av minnen för mycket och ångesten har kommit så har jag aldrig någonsin fallit på den hårda marken! Jag har alltid fallit i Guds eviga och kärleksfulla famn. Att släppa kontrollen till 210%, att släppa taget om min livlina har jag fått uppleva, för mig, är en väldigt jobbig och ibland smärtsam process. Men Gud viker aldrig från min sida, hans kärlek sinar aldrig. Genom att jag lämnar allt vid korset och säger till Jesus att jag litar på honom så får jag vila i Guds famn. Jag får vara hans barn och han tar hand om allt. Det samverkar till det bästa och jag fylls av hans frid istället för oro och ångest. "Kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er." 1 Petrus 5:7. "Var starka och frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem. Ty, Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig." 5 Mosebok 31:6. 
 
Men även om jag har kommit en bit på den här vägen de senaste året så är det fortfarande svårt och jag måste gör det här on a daily basis. Varje dag måste jag välja att lita fullt ut på Jesus. Att fullt ut släppa taget om min gamla livlina och förtrösta på Gud. Det är väldigt svårt för mig men för varje gång är det värt det. Just nu har jag beslut inför hösten att göra, min hälsa gör att jag kanske inte orkar med alla de sju sista veckorna på bibelskolan och det gör mig orolig. Men varje dag tar jag min oro, mina känslor och tankar samt de beslut jag har att göra, inför Gud och lägger det inför korset. Och säger de fem viktigaste orden;
Jesus, jag litar på dig. 
 
"Bli stilla och besinna att jag är Gud" - Psaltaren 46:11 
 
1 Petrusbrevet, 5 mosebok, Gud har kontrollen, psaltaren,

Idag gick jag en promenad med min rumskamrat och vi hade som en liten rumsdejt fast vi tog en promenad då det var vårväder ute. Då frågade hon mig om vad det är som har präglat mig mest under dessa månader som har gått på bibelskola. Först var det en väldigt svår fråga men sen insåg jag mitt svar; Guds kärlek.

När jag kom till bibelskolan hade jag en mur mellan mig och Gud. En mur som skiljde mig från Guds närvaro och hans kärlek. Den var så stor och påtaglig inombords att jag nästan kunde ta på den. Jag minns hur jag satt på första kvällssamlingen och verkligen försökte sträcka mig mot Gud men om och om igen kom jag aldrig förbi muren. Även om jag ville sträcka mig mot Gud med allt vad jag är så lyckades jag aldrig riva muren. Jag ropade ut till Gud och frågade vad jag kunde göra för att riva muren, för att komma förbi den, göra vad som helst bara jag kom fram till honom. Jag tänkte vad kan JAG göra. Men jag bad också Gud att han skulle ta bort muren, att han skulle riva den. Veckorna gick och Gud började mer och mer arbeta i mig och en kvällssamling så insåg jag att muren var borta. Jag hade inte lagt märke till det men helt plötsligt var den borta. Gud sträckte ut sin hand och äntligen kunde jag fatta tag i den. Det fanns inte längre något som skiljde mig från hans kärlek och närvaro.

Trots att muren nu var borta hade jag fortfarande väldigt svårt att ta emot Guds kärlek till mig. Jag kände aldrig att jag hade gjort mig förtjänt av den. Jag var inte värdig att få hans kärlek. Jag kände att jag var tvungen att göra något, säga något för att förtjäna hans kärlek. Jag hade en hård bild av Gud helt enkelt. Detta fortsatte samtidigt som Gud fortsatte överösa mig med sin kärlek och ständigt påminna mig om hur mycket han älskar mig. Han lät mig finna stenar formade som hjärtan när jag promenerade tillsammans med honom, Gud pekade på sin kärlek när jag sökte kärlek på annat håll, Gud kallade mig sin älskade, Gud gav mig en låt som heter Rise up my love och mycket mer. Gud har ständigt, under hela detta året pekat på SIN kärlek till mig. Gud har verkligen fått kämpa med att jag ska fatta att jag redan är älskad, att jag inte behöver göra något för att han ska älska mig, göra eller säga något för att jag ska förtjäna hans kärlek. För det har varit det svåraste det här året; att ta emot Guds kärlek. Men Gud har visat om och om igen att jag ÄR älskad. Han älskade mig lika mycket igår, som han gör idag och som han kommer göra imorgon. Det finns inget här i världen som kan skilja mig från hans kärlek. Och det finns inget jag kan göra för att förtjäna den. Den finns redan där. 

Gud är inte tuff. Han är inte hård. Gud är KÄRLEK (1 Johannesevangeliet 4:8). Jag hade fel bild av Gud på den punkten. Jag har låtit erfarenheter från andra relationer och uppfattningar som jag har bildat mig om från de relationerna styra min bild av Guds kärlek. Men Han har visat hur fel jag haft. Han är verkligen KÄRLEK. Han lät sin egen Son dö för min skull! För att jag skulle få veta hur mycket han älskar mig. Jag ÄR Guds ÄLSKADE.

Och DU är hans ÄLSKADE.

Precis som Gud har visat mig så behöver du inte vara på något speciellt sätt eller göra något speciellt för att han ska älska dig. Gud är lika förälskad i dig nu som han var igår och som han är imorgon. Gud pekar om och om igen på sin kärlek till dig. Det finns inget som skiljer dig från Guds kärlek. Om du känner att du har något som hindrar dig från att nå fram till Gud, om det finns någon mur i ditt liv så vänd dig till Gud. För genom dig själv kan du inte riva muren. Men Gud kan. Så sluta försöka kämpa och låt Gud strida för dig. Låt Gud riva muren.

Och låt Gud fylla dig med sin kärlek. Om och om igen. Varje dag.

Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” - Romarbrevet 8:38-39 

 

1 johannes, Guds kärlek, romarbrevet,