Herren är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig. 
Herren bevarar enkla människor, jag var i elände och han frälste mig. 
Vänd åter till din ro, min själ, ty Herren har varit god mot dig. 
Du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar och min fot från fall. 
Jag skall vandra inför Herren i de levandes land. 
- Psalm 116:5-9
Gracious Tempest, Hillsong, psaltaren,
Jesus är så fantastisk! 
 
Just nu brottas jag ganska mycket med min arbetssituation som inte är den bästa och för tillfället vet jag inte om jag ska gå höger eller vänster eller hur jag ska göra. Det har varit mycket tankar och imorse kände jag mig frustrerad och nedstämd över hela situationen och jag vände mig till Jesus och frågade, likt 1000 gånger förut, vad ska jag göra? Jag orkar inte mer. 
 
Jag tänkte att jag skulle läsa Bibeln och vände mig om för att ta upp den från golvet när jag fick syn på min andaktsbok. Jag insåg att jag inte hade läst dagens andakt så jag plockade till mig den istället och letade upp rätt datum. Samtidigt så tänkte jag för mig själv att ifall det står något i boken som passar in i min situation så är det en tillfällighet. 
 
 
Denna text fångade mig och jag kände hur sann den är och hur väl den passar in i min arbetssituation. Och jag tror inte det är en tillfällighet att jag kände att jag skulle läsa min andaktsbok istället för min Bibeln. Jag kände hur Jesus talade till mig genom den här texten. Jag kände hur han uppmuntrade mig till att sluta oroa mig, att lägga allt i hans händer och bara leva i den här dagen. Bara förtrösta på honom. 
 
Jesus säger i Matteusevangeliet 6:34 - "Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga." 
 Jag vet hur lätt det är att oroa sig för något. Att varje dag ha något som gör en orolig och som man bekymmrar sig över. Men det är precis det Jesus säger till oss att inte göra. Han vill inte att vi ska gå varje dag och oroa oss. Jesus är redan i morgondagen. Vi behöver verkligen inte oroa oss för något. Men även om vi lägger något i hans händer så kan det vara svårt att sluta oroa sig ändå. Och det är därför Jesus fortsätter påminna oss om att vi inte behöver göra det. Han verkar i allt och när vi lägger något i hans händer så samverkar allt till det bästa. 
 
"Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som idag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! Gör er därför inga bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga." - Matteusevangeliet 6:25-34. 
 
Tack Jesus. För mig är det en daglig överlåtelse att förtrösta på Jesus, lägga allt i hans händer och sluta oroa mig. Men hans kärlek är för alltid evig och hans finns alltid där för mig. Och precis som för mig finns han där för er. 
 
Jesus påminde mig och han vill påminna er också. 
 
Var inte rädd för morgondagen - han som Är är redan där. 
Matteusevangeliet, framtiden, oro,
Härom veckan var jag hos min syster och svåger och medans dom spelade frisbeegolf så valde jag att ta en promenad. Jag hade bara gått på de motionsspåren en gång tidigare så jag hittade ingenstans utan fick följa den gula markeringen som visade mig slingan på 3 km. När jag väl börjat gå så dröjde det inte länge fören jag vek av från motionsspåret. Även om jag inte hittade någonstans så valde jag att följa en mindre stig som används av ryttare. Jag tyckte det verkade så tråkigt att bara följa det vanliga motionsspåret och ville istället gå bland stockar och stenar istället, bort från huvudspåret. När jag väl gick där på den lilla stigen, utan att veta vart jag var eller vart jag var på väg, insåg jag att det är så typiskt mig. Jag är ingen person som följer de vanliga stigarna, de stigar som är utmärkta och som de flesta följer. Nej, jag är en person som går på de små stigarna, de man inte alltid ser, där nästan ingen annan går, just för att se vart jag hamnar och ifall jag upptäcker nya stigar medans jag vandrar. Det i sig fick mig att tänka på att så här är det med min vandring med Jesus. Om världen är det breda motionsspåret så är den lilla stigen Jesus väg för mig. Jag väljer att inte gå på världens väg som innebär att jag inte väljer den "typiska" vägen - jobba/resa/plugga efter studenten, påbörja klättringen uppför min karriär, träffa någon, flytta ihop, bilda familj osv. För om vi ser till hur livet ser ut för många så är det så här livet ser ut för dem. Och när jag väljer att följa Jesus så väljer jag att vika av från motionsspåret och istället följa den smala stigen som går över stockar och stenar. Jag ser stigen framför mig men jag har ingen som helst aning om vad som finns på den, vilka hinder jag kommer möta, vilka svängar den kommer ta och vad som kommer ske under min vandring. Men en sak vet jag och det är vart den leder och det är hem till Pappa Gud. 
 
Jag var 14 år när jag valde att följa Jesus men det är en del gånger som jag har velat vända tillbaka till motionsspåret och på ett sätt ta den "enkla" vägen. Men  det har alltid varit något som har fångat upp mig igen, som har fått mig att vilja fortsätta vandra på stigen; Jesu kärlek, hans frid, hans styrka, hans trofasthet och ibland bara tanken på Jesus. Och nu när jag har vandrat på stigen i sju år så har jag hamnat på platser och mött människor jag aldrig kunnat ana att jag skulle möta. Stigen ledde mig från Ljungby till Älmhult, från Ljungby igen till Bibelskola Livskraft och då jag trodde som mest att jag skulle hamna i Jönköping så ledde mig stigen till Norrtälje istället. Och människorna som jag har mött på dessa platser är helt fantastiska människor som jag älskar så mycket, som ger mig så otroligt mycket och som kommer följa min vandring på denna lilla stig under en lång tid. 
 
Mitt liv kommer inte bli det typiska att studera vidare, påbörja en karriär, träffa någon, flytta ihop, gifta mig, skaffa barn och jobba tills jag blir pensionär och sedan reser. Jag tror inte det. Men om Jesus leder mig dit så blir det så. Jag vet som sagt inte vart Jesu stig leder mig och jag kommer möta hinder, stockar och stenar men det är en väg jag vill följa. Det är ett äventyr. Jesus vet vart han leder mig, han vet precis allt om stigen, alla hinder jag möter, alla svängar den gör, vilka stigar den korsar och vilka vägskäl som finns. Jag vet ingenting men en sak vet jag och det är att det är ett fruktansvärt stort äventyr att följa hans stig. 
 
"Mina tankar är inte era tankar, och mina vägar är inte era vägar, säger Herren. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar." - Jesaja 55:8-9
 
Vilken väg följer du? 
Guds väg, Jesaja, din väg,