Denna låten påminner mig om hur Gud lärde mig att älska igen.
Genom min uppväxt har jag blivit sårad på olika sätt och i olika skalor av olika män och killar i mitt liv vilket i sig har lett till att jag varit rädd för att släppa in någon i mitt liv och i mitt innersta. Jag har inte kunnat ta emot så mycket kärlek och framförallt har jag varit rädd för att släppa in en kille i mitt liv och älska honom. Jag har så länge varit rädd för kärleken. Och kärleken mellan två människor är det vackraste vi har här på jorden.
Såren från tidigare förhållanden till män och killkompisar har suttit så djupt och rädslan har varit större än vad jag har klarat av.
Jag kom till Livskraft (bibelskolan) med inställningen i att jag inte skulle träffa någon. Men som några av er kanske vet så har det ibland varit ganska vanligt att man träffar sin blivande man/fru när man går bibelskola, så det var många i min omgivning som tyckte det var spännande att jag skulle gå bibelskola och att jag säkerligen skulle träffa min blivande man där. Och detta fortsatte under året - människor i min omgivning frågade när jag träffade dem ifall jag hade träffat någon söt kille eller ifall jag hade "sällskap", som man så fint kan säga, med någon. Och varje gång sa jag nej. Jag vet att Gud hade kunnat ha annat i plan för mig men jag gick in med inställningen i att inte träffa någon, även om det var flera söta killar i min klass. Hursomhelst så fick jag under året ändå insikten i att jag nu vågar öppna upp mig, vågar släppa in någon i mitt liv och att jag vågar älska någon.
Under året visade Gud mig hur kärleken verkligen är. Som kärleken ska vara, som han har skapat den till att vara. Och det gjorde han genom sin kärlek till mig. Han bröt ner min mur jag hade och fyllde mig med sin kärlek, hans perfekta kärlek. Och han visade mig hur man älskar. Till exempel lärde jag känna fantastiska människor under året och skapade jätte fina vänskaper med både tjejer och killar och för första gången i mitt liv vågade jag släppa folk in på livet och jag vågade visa mig sårbar. Jag lärde mig älska och jag lärde mig att bli älskad.
Lärjungen Johannes skriver i ett av sina brev att "rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan." (1 joh 4:18) Det var precis vad som skedde i mig. Gud är fullkomlig i sin kärlek på alla sätt och vis så när jag släppte in honom i mitt innersta så började hans kärlek driva ut min rädsla för kärleken. Hans perfekta kärlek visade mig vad kärlek är. De sår jag haft från tidigare relationer har blivit helade och jag har inte längre någon rädsla för kärleken. Visst, det kommer vara skrämmande när jag väl träffar någon men det är det ju för alla och det är inte samma rädsla jag tidigare haft. Gud har under det här året fått mig att längta efter kärleken istället för att fly bort från den. Han har visat mig att det är något så fantastiskt i att älska och att bli älskad. Att våga öppna upp sitt innersta för någon och vara den man verkligen är och bli älskad för det.
Så nu när folk i min omgivning tar upp frågan om jag träffat någon så säger jag "inte än".
1 johannes,
Gud är kärlek,
Kärlek,
Kommentera