I gårkväll har Fyrverkerifabriken haft sin årliga uppvisning inför idag och som vanligt sprang jag upp till kontoret och kollade ut genom fönstret för att få syn på den färgsprakande showen. Dock såg jag inte alls mycket för den tjocka dimman men jag kunde ana lite skuggor borta i horisonten och det fick mig att tänka på det skådespel som kommer ske vid midnatt. Och då kom ångesten.
Jag vet inte varför men precis när fyrverkerierna börjar och klockan slår på nytt år så får jag ibland en ångest-liknande känsla. Den försvinner rätt fort men likväl finns den där ibland. Jag vet inte om ni har upplevt det någon gång men jag tror inte jag är ensam i att får den känslan.
Kanske får den känslan för att allt är så stort. Det blir så stort. Det blir ett nytt år. Massa nya möjligheter. Så mycket ovisshet. Ett helt nytt år som jag inte har en aning om vad det kommer innebära. Kanske är det lite av en rädsla inför det nya året.
Jag minns att jag förra nyår stod ensam ute och tittade ut över staden och alla färgsprakande fyrverkerier som lyste upp himlen. Då fanns den där ångest-liknande känslan där. Jag visste då hur laddat 2014 skulle bli och jag visste vad jag skulle göra under året. Men ändå fanns det mycket som jag inte visste skulle komma.
När jag stod där så hade jag drömmar och saker jag ville göra under 2014. Jag ville resa, få ett jobb, flytta hemifrån och mest av allt bli författare. Sen fanns det mindre saker så som att börja träna och hålla det uppe och få bättre betyg i skolan. Men det gick väl sisådär..
Det fanns också saker som jag visste skulle hända - Studenten och fylla 19 år. Bara studenten var en stor frihetskänsla men också skrämmande. Men trots det blev den väldigt bra.
Men då var jag plöstligt en av alla arbetslösa. Om jag ska vara ärlig så trodde jag att jag skulle hitta ett jobb rätt snabbt, kunna flytta hemifrån till hösten och sen leva livet. Men så blev det inte. Månader av arbetslöshet gjorde mig tillslut uttråkad och lite deprimerad men då kom räddningen i att få börja en kurs i Service inom butik och handel. Och tillslut kom det - jag fick ett jobb! Den 21 November skrev jag på och jag hade äntligen ett jobb! Och som jag har trivts! En underbar miljö med ett underbart gäng!
Fast innan jobbet kom så hade jag en dröm. En ganska stor dröm som jag också försökte uppfylla. Jag hade drömmen om att bli författare och den höll i sig i många månader. Hela sommaren satt jag och skrev klart mina noveller och fick min bok i handen. Jag skickade i väg boken och väntade sedan på svar. Men då helt plötsligt försvann allt. Intresset för att skriva böcker och leva livet som författare försvann. Jag försökte få tillbaka suget av att skriva men idag har det fortfarande inte kommit tillbaka.
Drömmen om författarskapet baserade jag på profetior som jag fick förra påsken och nu efterhand känns det som om jag prövade dessa profetior, precis som Gud säger att vi ska göra, genom att skriva denna boken. Jag skrev ingen mer bok eller novell. Ingenting faktiskt utan jag väntade på svar från bokförlagen som också strax innan december trillade in. Ingen ville ha boken. Först trodde jag att jag skulle bli ledsen och beskviken men jag kände mer en likgiltighet. Det var okej att ingen ville ge ut min bok. Så svaret i handen så kändes det mer som ett avslutat kapitel.
Däremot slutade jag inte skriva på bloggen. Intresset för bloggen fanns fortfarande där och jag skrev såfort jag fick en idé och såfort jag fick tiden till det. Jag ville se bloggen växa och nå ut till fler människor. Jag ville hjälpa andra människor genom att dela med mig av mina egna erfarenheter. Jag hade en dröm för bloggen också. Bloggen skulle vara en del i min längtan efter att förändra världen på något sätt. Men då lärde Gud mig något. Han sa till mig att det inte handlar om att förändra hela världen utan att förändra världen för någon. Jesus sa till oss att vi skulle gå ut och bli människofiskare men det betydde inte att vi skulle nå ut till 1000 efter 1000 människor och förändra hela världen. Nej, att förändra världen för bara en person är lika stort som att förändra hela världen i Guds ögon.
Något annat jag lärde mig under 2014 är att jag aldrig får ge upp utan att jag alltid, alltid, måste kämpa med viljan. Om viljan inte finns där så finns inte kraften till att kämpa där heller. Jag lärde mig själv det och jag lovade mig att aldrig någonsin mer se tillbaka och tänka att jag aldrig gav allt, att jag aldrig kämpade tillräcklig mycket. Självklart innebär inte det att jag aldrig mött på motgångar sen dess! Jag har haft jobbiga motgångar, stött på hinder och känt hur kämparandan försvunnit men då har Gud alltid funnits där. Han har aldrig lämnat mig utan Gud bar mig tills jag fann kämparglöden igen och Han har hjälpt mig och lett mig till vart jag är idag.
Jag började 2014 med en enorm förväntan och väldigt stora förhoppningar men också en rädsla för vad som skulle ske under året. Jag började året som en gymnasielev med stora drömmar och en blyg själ men jag avslutar året på topp med nya förväntningar, nya lärdomar, nya kunskaper och erfarenheter och en förändrad själ. När klockan slår midnatt och det nya året rings in så kommer det inte vara samma Emilia som står där och ser hur över den färgsprakande himlen utan det kommer vara en äldre, mer mognare, mer uttåtriktad Emilia med en stor kämparglöd som är redo för det nya året. Vad det än må bringa! Så även om ångesten kommer vid tolvslaget eller inte så ska jag höja blicken mot himlen och tacka Gud för allt Han har gett mig under 2014 och för att Han kommer vara med mig under 2015.
Och jag hoppas att ni vill följa med mig in i nästa år, in i 2015 och se vart Gud leder mig!
nyår,
