dailyloved.blogg.se

 

 

I april var jag i en säsong i mitt liv som  jag aldrig har befunnit mig i tidigare och jag hade väldigt svårt att acceptera situationen vilket gjorde att jag grubblade ordentligt över mitt liv och Gud. En dag var jag ute och promenerade och jag är en sådan som oftast tittar ner när jag går men från ingenstans så tittar jag upp mot himlen och inser hur stor den verkligen är och hur fantastiskt liten jag är. Jag promenerade i ett bostadsområde omringad av hus och bilar men när jag tittade upp mot himlen så blev allt så litet. Och när jag insåg hur liten jag är och hur det som jag grubblar på, som jag tyckte var väldigt stort, hur litet det också var.

 

I Kolosserbrevet 3:2 skriver Paulus; "Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden."  

 

Den bibelversen påminner mig om att livet är så mycket mer än det som pågår just nu. Man kan fastna i allt som pågår i livet just nu och bara ha ögon för det. Det behöver inte vara något jobbigt som sker utan det kan vara något fantastiskt. Men det kan göra att man för stunden glömmer bort att livet är mer än det. Att vi har något mycket mycket större framför oss. Något som vi inte kan greppa, något vi inte kan förstå. Vi har en hel evighet med Pappa Gud och Jesus framför oss när livet här på jorden är slut. Men det är lätt att glömma precis som det är att glömma himlen ovanför oss när vi går på gatan mitt i stan. Vi vet att himlen finns där, vi ser den men vi kan inte greppa den. Men när vi ser upp mot den så blir genast allt runtomkring mycket mindre. 

Och det var detta jag tänkte på när jag promenerade den där dagen. Att oavsett hur mitt liv ser ut så kommer det inte alltid vara så och Gud kommer alltid vara med mig. Och det fick situationen att bli mindre och Gud större. Det är precis som C.S Lewis (författaren till Narnia-böckerna) säger - att oavsett hur våra liv ser ut, oavsett om det är jobbigt eller fantastiskt, så är det "far far better things ahead then any we leave behind".  

 

Så jag tror att vi behöver påminna oss, när vi går där på vår gata mitt i stan, att titta upp mot himlen. Att göra som Paulus säger - tänka på det som är där ovan. Påminna oss själva om att livet här i jorden är bara en liten del och att vi har en hel evighet med Jesus som väntar oss. Att låta Gud, om så bara för ett litet ögonblick, bli större än allt som omger oss.