dailyloved.blogg.se

De senaste veckorna har jag haft praktik på ett café i stan och det har varit väldigt kul! Dock så har det varit väldigt intensivt. Mina "arbetstimmar" har varit väldigt varierande men de senaste veckorna har varit från 06-13. Det kan verka väldigt tidigt för vissa och helt okej tid för andra. För mig var det lite segt i början, behöva gå upp 04:45.. men jag började komma in i det och såg tillslut fram emot de gånger som jag slutade tidigt. Men jag märkte också hur trött jag blev av det. För det mesta sov jag bara 7 ½ timme per natt. Jag gick och la mig tidigt men hade svårt att sova. Jag tänkte inte så mycket på det heller men för tre veckor sedan så var jag så trött så jag inte hade någon aptit längre och kroppen blev tröttare och tröttare. Kombinerat med det och den värme som är uppe i bageriet så började mitt huvud sakta men säkert sluta funka. Jag kunde har bollar i luften tills jag helt plötsligt inte hade en aning om vad jag höll på med och vad det var som jag skulle göra. Så höll det på under två veckor och det var flera gånger som jag kunde börja gråta bara för jag var så trött. När påsken kom och det blev ledighet så andades jag ut litegrann men jag kunde ändå inte slappna av då jag hade så många saker att göra. Sedan åkte jag med tre vänner för att hälsa på en annan vän i Kalmar över en natt. Det var väldigt kul och härligt att få komma hemifrån. Men jag kom hem vid 19:30 och det första jag gjorde var att börja gråta. För jag skulle gå upp 04:45 de två kommande dagarna för att sedan gå upp 03:45 tors-fred och sen 06:45 på lördag. 

 

Jag var så trött i både kropp och själ så jag kände att det här funkar inte längre. 

 

Dagen där på när jag kom till cafét vid 06:00 så kämpade jag på. Varje gång något gick fel eller någon frågade hur det var så var jag så  nära till gråten. Jag ville bara släppa allt jag hade i handen och gå hem. Men istället bad jag till Gud om styrka och sedan gick jag till ägaren och frågade om jag fick ta en paus från bageriet. Det fixade sig och mina tider blev 8.-16 men det funkade ändå inte. Jag blev inte mycket piggare. Så i söndags bröt jag ihop. Benen gav vika. 

 

Igår sjukanmälde jag mig och sa att jag inte kommer varken igår eller idag. Sen är jag ledig resten av veckan då jag ska på riskettan imorgon och på torsdag åker jag till Stockholm för att hälsa på syrran och bröllopsplanera. 

 

Det senaste året har tufft. Jag har inte riktigt hunnit vila sedan i höstas och jag känner att jag inte kan fortsätta såhär utan att vila för annars kommer jag sjukskriva mig innan sommaren ens har börjat. Så nu hoppas jag verkligen att den här veckan hjälper mig så att jag kan återhämta mig och kunna gå tillbaka till cafét nästa tisdag. 

 

Men trots att jag har varit så ofantligt trött och benen har velat ge vika hela tiden så har Gud alltid funnits där för mig. Jag har alltid kunnat be honom om styrka, att jag ska kunna förlita mig på hans styrka för dagen. För jag vet att om jag inte fått styrka från Gud så hade jag inte kommit såhär långt. Gud har burit mig genom dagen och hjälpt mig så att inget fel har skett. Så att det inte har blivit felslag i kassan när mitt huvud slutat fungera och att jag inte blandat ihop det glutenfria med det vanliga osv. 

 

Gud har burit mig genom det hela tills jag beslutade mig att ta ledigt och försöka återhämta mig. Gud är trofast genom allt i våra liv. Han är med oss när vi mår bra och när vi mår dåligt. Han är med och ingriper och hjälper såfort vi ber honom. Han låter oss vila och ger oss styrka. I sin kärlek till dig och mig så tar han hand om oss och släpper aldrig taget. 

 

"Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila." - Matteusevangeliet 11:28

 

"Bli starka i Herren och i hans väldiga kraft." - Efesierbrevet 6:10