Gud är så fantastisk. Jag tror knappt att jag förstår hur väl Gud verkligen känner mig, att han vet precis allt om mig, att han känner mig bättre än jag själv. Han vet vad jag tycker om, vad jag älskar, vad jag inte tycker om. Han vet vad som gör mig glad, vad som gör mig ledsen, han vet mina drömmar och min längtan och han vet mina rädslor. Han vet vad jag tycker är fint och allt jag ser skönhet i. Pappa Gud vet verkligen allt om mig! Och detta påminde Han mig om i veckan.
Här i Norrtälje kommer jag inte långt utan min GPS och eftersom jag älskar att promenera så brukar jag kolla på GPS:n vart jag ska gå någonstans och i måndags fann jag en ny plats att gå till. En liten udde en bit från centrum. När jag gick över bron som leder till udden så insåg jag hur mycket den här lilla staden har som jag älskar. Först och främst är det ingen vidare stor stad, ungefär lika stor som min hemstad i Småland vilket passar mig perfekt då jag alltid älskat småstäder, inne i centrum finns kullerstensgator, små gamla trähus, en å som rinner rakt igenom, mysiga caféer. Det är nära till allt, man behöver inte gå många kilometer fören man är vid hästhagar, skog och åkrar, havet ligger precis vid centrum och det finns lite parker man kan gå till. Och den udden jag gick till ligger så pass långt bort att det är helt tyst och man hör inget från staden utan man hör vinden i träden och fåglarna och vinden i vassen. Norrtälje passar mig på ett sätt som handen i handsken. Det är precis en sådan stad som jag alltid drömt om att få bo i någon gång.
Så när jag gick över bron och njöt av tystnaden och naturen så insåg jag ännu mer hur mycket Gud känner mig. När jag bestämde mig för att flytta hit så visste jag ingenting om Norrtälje och jag kollade inte upp staden heller. Jag hade varit här en gång förut under hösten 2015 och då bodde jag utanför Norrtälje i 2 dagar så jag såg endast busstationen. Jag visste ingenting om Norrtälje men Gud visste. Han visste att jag skulle komma att älska närheten till naturen (hästhagar, skog, hav och åkrar), 4H-gården där jag kommer spendera mycket tid bland hästar, grisar och får, på ett sätt älska lugnet i staden, storleken av staden. Han visste att jag skulle älska och se skönheten i de gamla trähusen och kullerstensgatorna i centrum, cafét gömt i en gränd, skönheten i ån som rinner genom stan, skönheten i udden och den gamla herrgården på andra sidan viken.
Gud såg till min lilla dröm, till vem jag är och till de saker som jag älskar och han förde mig hit. Den insikten gör Gud, för mig, ännu vackrare, ännu mer kärleksfull och jag förstår än mer att Han känner varenda liten del av mig. Pappa Gud är så fantastisk!
Och när jag gick där på udden eller Borgmästarholmen som den faktiskt heter, så pratade jag med Gud och bara kände "wow", det finns verkligen ingen annan som känner mig likt Gud gör. Jag frågade Honom varför Han ledde mig hit, varför han valde Norrtälje och från ingenstans kom jag att sjunga på en vers i en lovsång; "Du låter mig vila på gröna ängar, du för mig till vatten där jag finner ro." Och då förstod jag att Gud fört mig hit för att vila. Ett år där jag får vila och i en stad som jag drömt om och har det som jag älskar.
Psalm 139:1-16
1 För sångmästaren, en psalm av David.
Herre, du utrannsakar mig och känner mig.
2 Om jag sitter eller står, vet du det,
du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 Om jag går eller ligger, utforskar du det,
med alla mina vägar är du förtrogen.
4 Innan ett ord är på min tunga,
vet du, Herre, allt om det.
5 Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar,
den är så hög att jag ej kan förstå den.
7 Vart skall jag gå för din Ande,
vart skall jag fly för ditt ansikte?
8 Om jag far upp till himlen, är du där,
bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där.
9 Tar jag morgonrodnadens vingar,
gör jag mig en boning ytterst i havet,
10 skall också där din hand leda mig
och din högra hand fatta mig.
11 Om jag säger: "Må mörker falla över mig
och ljuset bli natt omkring mig",
12 så är inte mörkret mörkt för dig,
natten skall lysa som dagen
och mörkret vara som ljuset.
13 Du har skapat mina njurar,
du sammanvävde mig i moderlivet.
14 Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad.
Ja, underbara är dina verk,
min själ vet det så väl.
15 Benen i min kropp var ej osynliga för dig,
när jag formades i det fördolda,
när jag bildades i jordens djup.
16 Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster.
Alla mina dagar blev skrivna i din bok,
de var bestämda
innan någon av dem hade kommit.
Kommentera