Denna text är min allra första predikan. Vi fick i uppgift att testa på att predika och då skrev jag om att vila i Guds närvaro.
Jag har alltid varit en person som tänker långt in i framtiden. Nästa vecka, nästa termin, nästa år, vad jag ens vill göra i framtiden. Jag har alltid haft väldigt svårt att vara i nuet. Det har gett upphov till att jag kan oroa mig en hel del och det kan ockupera mina tankar i flera dagar.
Det är så lätt att fastna i det som ligger framför. Att alltid ha något att planera eller något som man behöver lista ut här i livet som ligger i framtiden. Men även sådana saker som är i nästa månad eller nästa vecka. Det kan vara roliga saker som jobbiga saker eller saker man bara får beslutsångest över. De senaste veckorna har jag haft det ganska jobbigt gällande oro över många saker. I mina tankar har jag varit på teampraktiken, på individuella praktiken, vad jag ska jobba i sommar, vad Gud vill att jag ska göra i höst, vad Gud vill göra med mitt liv. Det har varit många frågor utan några direkta svar. Men efter några samtal så började jag inse mer och mer att jag måste börja leva i nuet. Och i måndags var jag ute och promenerade med Gud och det snöade och plötsligt hör jag en stilla viskning och Gud som säger; Titta upp, Emilia. Jag tittar upp och allt jag ser är grantoppar och snöflingorna som faller. Men som ni vet så faller regndroppar väldigt fort men snöflingor tar det lite lugnare, så jag stannar upp och bara tittar på snön som faller. Och så hör jag Gud säga; Andas. Vila i min närvaro.
Jesus säger i Matteusevangeliet 6:34; Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Gud vill att vi ska vila. Han vill inte att vi ska oroa oss över morgondagen. Inte heller det som ligger framför. I framtiden. Gud vill att vi ska förtrösta på att allt kommer bli bra. Att det kommer bli bra i morgon, nästa vecka, nästa år. Gud vill att vi ska vara stilla och besinna att han är Gud (psaltaren 46:11). Att när vi ger alla våra frågetecken och oro inför det som ligger i framtiden att vi ska släppa kontrollen och låta Gud verka. Att vi ska förtrösta på honom och bara vila i hans famn.
Jesus säger också i Matteusevangeliet 6:25-27; Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Gud kommer vara med oss varje dag. Han kommer aldrig överge oss. Han kommer bära oss hela livet ut. Vi behöver inte oroa oss för Gud kommer besvara alla våra frågor och skingra alla orosmoln. Som Paulus säger i Filipperbrevet 4:6-7; Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.
Så om ni har några orosmoln i era liv eller om ni är likt mig som alltid är flera veckor, månader före i tankarna och inte kan leva i nuet så ge allt till Gud och våga förtrösta på honom, att allt kommer ordna sig, att han har kontrollen. Kom ihåg att andas och att vila i Guds närvaro. För precis som David sjunger och som vi sjunger på kvällsmötena så låter Gud oss vila på gröna ängar.
Kommentera